Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn

Om fisknamndatabasen

Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn har funnits sedan 1995, men tillgänglig på Internet bara sedan 2003. Databasen skapades av Sven O Kullander för arbetet med Nationalencyklopedin. Den har använts framför allt som stöd för översättare, och för kontroll av redan existerande namn.

Databasen har använts normerande i många sammanhang, och i nätversionen är tänkt att vara ett centralt register över svenska namn på all världens fiskar.

Med drygt tusen namn utlagda, är det på inget sätt komplett. Det finns bortemot 30 000 olika fiskarter. Den innehåller inte heller, än så länge, samtliga kända svenska namn på fiskar.

Databasen kommer nu att kompletteras och revideras i samarbete med FishBase, och kommer att ingå i FishBase, som dock uppdateras lite långsammare.

Databasen innehåller svenska namn på alla systematiska kategorier från fylum till art. För varje art ska finnas ett rekommenderat svenskt namn, samt en uppräkning av andra namn som används eller använts på den arten. Den ska också innehålla referenser till Livsmedelsverkets förteckning över handelsnamn, officiella namn inom EU, och minst ett engelskt namn.

För varje art finns också en hänvisning till FishBase, där man kan hitta information om arten och ytterligare populärnamn.

Kringinformation ska finnas om varje arts geografiska utbredning, livsmiljö, svensk förekomst, huvudsaklig användning, samt svensk hotstatus enligt ArtDatabankens rödlista.

Det svenska namnet för svenska fiskar är som regel det allmänt accepterade namnet i Sverige, t ex torsk för Gadus morhua. Det är ofta ett kort, traditionellt namn. För andra fiskar finns belagda namn i akvarielitteratur, fiskerilitteratur, fiskhandböcker, osv. som kan anses vara allmänt accepterade, t ex neontetra för Paracheirodon innesi, en vanlig akvariefisk. Hela tiden uppkommer behov av svenskt namn för fiskar som inte tidigare haft ett sådant. Dit hör t ex svartmunnade smörbulten, Neogobius melanostomus som uppmärksammades först när den dök upp i Östersjön dit den spritt sig från Kaspiska Havet under 1990-talet. Sådana namn kan räknas som föreslagna namn och det kan ta ett tag innan de vunnit spridning. Första populärnamnsförslaget för Neogobius melanostomus var faktiskt kolmunstubb, men det fick inget gehör. Föreslagna namn kan alltså anses som rimliga men inte slutgiltigt accepterade förrän de kommer till faktisk användning och då räknas som belagda.

Vem hittar på namnen? — Vem som helst kan hitta på svenska fisknamn. Om du har ett förslag, kan du skicka det till oss. Du kan föreslå ändringar av 'föreslagna namn', och du kan alltid påpeka fel vad gäller belagda namn. Föreslagställare får sitt namn registrerat i databasen, men än så länge visar vi inte namn-skaparens namn i nätversionen av databasen.

Vad är bra och vad är dåliga namn? — Ett bra namn är kort, bestående av ett ord med en eller två stavelsen, t ex mört, sill, gädda. Ett dåligt namn är långt och krångligt, likt andra namn, svårstavat och/eller obegripligt. Det finns många dåliga namn i allmänt acceptans, t ex spetsstjärtad smörbult, trubbstjärtat långebarn.

Adjektivnamn kan fungera bra, t ex vithaj, men t ex grön knivfisk är definitivt mindre bra, eftersom det inte framgår om det är just arten grön knivfisk som avses eller en knivfisk vilken som helst som råkar vara grön. Personnamn bör alltid undvikas. Pärlemorfisk är därför att föredra framför Olfers silveryxa. Personnamn och långa och knepiga adjektivnamn är ofta resultatet av översättningar av engelska namn. French Angel går bra på engelska men fransk ängelfisk är mindre lyckat på en fisk som inte förekommer i franska vatten alls. Stillahavshavskatt för Pacific wolffish är inte heller bra. Man bör alltså i varje fall försöka hitta korta, enkla namn, gärna med anknytning till utseende eller förekomst, och undvika översättningar. De krångelnamn som finns är översättningar som blivit välbelagda men oftast rör arter som sällan nämns.

Det finns också hela tiden skäl att titta till en fiskarts användning. En art som förekommer som matfisk bör inte heta sådant som dyflundra men dystubb går bra för en liten smörbult. Sportfiskar kan ofta behålla klatschiga engelska namn, t ex snapper, marlin, mahseer. Akvariefiskar bör ha namn som visar på nära släktskap, vilket underlättar för både handlare och kund. Namn får inte heller leda till förväxlingar, dvs uttryck som rödspätta och tunga ska användas sparsamt även i sammansättningar och bara då det är systematiskt befogat.

Kommentarer, förslag och rättelser

Sökkod och databas copyright © 2003, 2004 Sven O Kullander och Naturhistoriska riksmuseet.
Updaterad: 04 October 2017 07:49:22.
Ansvarig för sidan: Sven O Kullander. Naturhistoriska riksmuseets webbplats