FishBase logo FishBase Sverige — FishBase.se
Hem    Länkar    På gång   Projekt   Tips   Kända fiskar   Dokument    Nyhetsflöde    Artedi 300 år    Symposium 2007

tejstefiskar
Foto © Michael Norén

FishBase.se

Välkommen till fiskarnas värld!

Om Nemo, Wanda och andra berömda fiskar

Fiskprofil: Nemo, en clownfisk

clownfisk
Clownfisk, Amphiprion percula, i FishBase. Fotograf © Jack Randall.

Ingen har väl undgått familjefilmen om clownfisken Nemo och hans pappas kamp för att finna och rädda sin son.

Nemo, liksom mamma Coral och pappa Marlin är en liten anemonfisk, närmare bestämt av arten clownfisk (Amphiprion percula). De tillhör familjen frökenfiskar (Pomacentridae) som i sin tur är en grupp abborrartade fiskar (ordning Perciformes).

Det finns bortemot 30 arter anemonfiskar. De varierar i färgteckning, men är lika i kroppsform och har gemensamt att de lever kommensalt med havsanemoner. Kommensalism i djurvärlden innebär att två arter lever tillsammans, men är inte beroende av varandra (som i ett symbiotiskt förhållande). Clownfisken och några arter till kallas clownfiskar med anledning av sin bjärt kontrasterande färgteckning. Clownfiskar är orange med tre svartkantade vita tvärband. Även fenorna är orange med svarta kanter. Anemonfiskar i övrigt är ofta bruna eller rödaktiga, men kan också vara helt svarta med vita band.

Clownfiskar blir uppemot 11 cm långa och bor i korallrev på 1-15 m djup i västra Stilla havet (Queensland i norra Australien, Melanesien inklusive norra Stora Barriärrevet, norra Nya Guinea, New Britain, Solomonöarna och Vanatu).

Clownfiskar bor i laguner och yttre rev. Varje grupp clownfiskar består av ett lekpar och upp till fyra icke-lekare. Inom varje grupp finns en storleksbaserad hierarki: honan är störst, hanen näst störst och storleken på icke-lekarna minskar med sjunkande ställning i hierarkin. Om honan dör, byter hanen kön och blir en lekande hona, medan den största icke-lekaren blir lekande hane. Upprätthållandet av storleksskillnader kan minska risken för konflikter, eftersom underordnade individer inte blir ett hot för de dominerande. Arten lever med havsanemonerna Heteractis crispa, Heteractis magnifica och Stichodactyla gigantea.

Havsanemoner är ryggradslösa djur som i stort sett består av en sugfot med långa tentakler. Tentaklerna innehåller nässelceller som bedövar eller dödar mindre byten, inklusive små fiskar. Clownfiskarna utnyttjar anemonen som skydd mot rovdjur. De är egentligen inte immuna mot nässelgiftet, utan måste gradvis bygga upp immunitet vid sin anemon. Det är fiskens yttre slemlager som skyddar, men man vet inte riktigt hur det går till. Endera saknas eller försvinner ämnen som utlöser anemonens stickreaktion eller också tar slemmet upp ämnen från anemonen som sedan uppfattar fisken som en del av sig själv. Clownfiskarna rengör anemonen och skyddar den mot rovdjur -- för vissa stora fiskar och havssköldpaddor kan faktiskt äta av havsanemoner.

Clownfiskarna lägger klibbande ägg i en fläck intill sin havsanemon, och vaktar dem noga i 1-2 veckor. När sedan äggen kläcks söker sig larverna omedelbart till ytan. De driver omkring i havet i ett par veckor tills de är en centimeter långa. Då söker de sig till ett rev och försöker hitta en havsanemon att bosätta sig i. Av de ca tusen arterna havsanemoner är det bara tio arter som härbärgerar anemonfiskar.

Det finns en snarlik art, Amphiprion ocellaris, som inte återfinns på Stora Barriärrevet utan västra Stilla havet och östra Indiska oceanen, bl.a. Andamanerna och Nikobarerna, Thailand, Malaysia, nordvästra Australien till Singapore, Indonesien och Fillippinerna, norrut till Taiwan och Ryukyu-öarna. Såväl denna art som clownfisken förekommer som akvariefiskar.

Man kan odla anemonfiskar i akvarium, men det är ganska svårt att föda upp de små ynglen. Om man vill ha anemonfiskar hemma i sitt akvarium, bör man köpa odlade.

En lista på alla anemonfiskarter.

Läs mer om clownfisk i FishBase

Läs mer om Amphiprion ocellaris i FishBase

 

Fiskprofil: Wanda, en scalare

scalare
Scalare, Pterophyllum scalare, i FishBase. Fotograf © Erik Prins.

Den lilla akvariefisken Wanda har, för att vara fisk, en central roll i kriminalkomedin "En fisk som heter Wanda" från 1988. I en uppgörelse om försvunna diamanter, blir den älskade akvariefisken ett utpressningsmedel för att få information ur kumpanerna.

Wanda var av arten scalare, Pterophyllum scalare, en fisk med långa fenor och ränder i svart och silver. Som störst blir den en dryg decimeter lång, lika hög och tillplattad (men är därför inte en plattfisk, som ju simmar liggande och har båda ögonen på samma sida kroppen). Scalare finns i floder i sydamerikas regnskogar. Kärr eller översvämmade stränder där vegetationen är tät är dess naturliga livsmiljö. Där lever den av de smådjur den kan hitta på botten.

Den tillhör familjen Cichlidae (ciklider). Cichlider är en artrik familj (tusentalet arter). De finns i floder och sjöar i syd- och mellanamerika, Afrika och sydvästra Asien. Cichliderna är omsorgsfulla föräldrar som vaktar sina ägg och yngel, antingen som substrat- eller munruvare. Scalaren är substratruvare. Med det menas att de lägger äggen på en växt eller sjöbotten och sedan vaktar dem. Munruvare innebär att de har äggen i munnen tills de kläckts och ibland även ynglen när fara hotar, tills de är stora nog att överleva på egen hand.

Cichlider är ofta färggranna och flera arter är vanliga som akvariefiskar. I avelsarbetet har framkommit en rad nya färgvarianter, som bara förekommer i fångenskap.

Läs mer om skalarer i FishBase

Länk till Nordiska ciklidsällskapet

 

Fiskprofil: Hajen

vithaj
Vithaj, Carcharodon carcharias , i FishBase. Fotograf © Guido Zsilavecz.

Få fiskarter har synts lika mycket på vita duken som vithajen. Pirater får gå på plankan till dem och James Bond försvarar sig mot dem med blotta händerna. I Steven Spielbergs 70-talsfilm "Hajen" attackerade den människor och förföljdes därför skoningslöst. Ofta framställs de som blodtörstiga nöjesdödare.

Hajen dödar förvisso andra djur, men inte för nöjes skull. Den kan inte äta alger. Vithajen äter det mesta som finns i havet - annan fisk, säl, delfin, bläckfisk och fågel men även as står på menyn. Hajen löper alltid risk att själv bli skadad när den går till anfall. För att minska risken, jagar den ibland större byten genom att snabbt simma fram, göra ett utfall för att sedan simma bort och vänta på att bytet ska försvagas av blodförlusten.

Vithajens vetenskapliga namn är Carcharodon carcharias . Haj heter carcharias på grekiska och carcharodon betyder vasstandad. Den tillhör familjen Lamnidae tillsammans med håbrand och makrillhaj. Hajar skiljer sig från andra fiskar på flera sätt. Bland annat är deras skelett gjort av brosk istället för ben. Vithajen är en stor fisk. Den blir flera meter lång och väger ungefär lika mycket som en noshörning, eller som en hel flock lejon. Som alla fiskar, växer den hela livet. Vithajen finns över nästan hela världen, utom i polarhaven.

I Medelhavet finns gott om vithaj, speciellt i vattnen söder om Sicilien, där den jagar tonfisk. Eftersom tonfisk sällan går nära kusten gör inte heller hajarna det. I de områden där hajens stapelföda utgörs av delvis landlevande djur, såsom sjölejon och sjöfågel, jagar hajen närmare land. Därför är det vanligare med haj-attacker i de vattnen. Nerifrån vattnet är det inte så lätt att se skillnad på ett sjölejon och en surfingbräda. Människor kan också råka illa ut när hajen är nyfiken och vill undersöka sin omgivning - hajen har ju inga händer att göra det med!

Vithajen är ovovivipar, vilket innebär att honan bär äggen i en yngelsäck. Äggen kläcks därinne, ynglen lever på sin gulesäck och föds levande efter en tid. Detta gör inte hajen till ett däggdjur, då honan inte ger ungen di. Istället är det fråga om parallellutveckling, vilket innebär att två helt obesläktade djur kan utveckla liknande funktioner.

Läs mer om vithaj i FishBase

Länk till SRI, hajforskningsinstitutet

FishBase.se

Kontakt:

NRM logo FishBase logo