Ny nationell rödlista

Naturvårdsverket och Artdatabanken har i dagarna släppt årets uppdatering av den nationella rödlistan. Rödlistan är den nationella svenska versionen av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) förteckning över arter vilkas framtida överlevnad inte anses säker. Listan uppdateras vart femte år och innehåller de arter för vilka man beräknat försvinnanderisken med användning av ett antal kriterier som tagits fram av IUCN. Där ingår faktorer såsom utbredningsområdets storlek, och tendenser i artens numerär.

Rödlistningen använder sig av ett antal graderade hotkategorier, från Livskraftig, där inget hot föreligger, via de högre kategorierna Nära hotad, Sårbar, och Starkt hotad, till den högsta hotkategorin Akut hotad. En Akut hotad art har över 50 procents risk att helt dö ut inom tre generationer eller tio år. Kategorin Kunskapsbrist omfattar arter som tros vara hotade men där man har otillräcklig kunskap för att kunna avgöra hotgrad, medan kategorin Nationellt utdöd listar de arter som redan helt försvunnit från Sverige.

Ål (Anguilla anguilla). Foto: Ron Offermans, cc-by-sa.

Världspopulationen av ål (Anguilla anguilla) anses ha minskat med över 95% sedan 1980-talet, och ålen är listad som Akut hotad både på den svenska och den internationella rödlistan. Foto: Ron Offermans, CC-BY-SA.

Totalt står 4127 arter på den svenska rödlistan, varav 34 fiskarter. I årets uppdatering konstateras att trots att situationen ljusnat något för många grupper, till exempel groddjur och stora rovdjur, så gäller det tyvärr inte fiskarna. Sedan föregående lista (2005) har listan utökats med sex fiskarter, däribland välkända arter som lake, vitling och havskatt, medan pigghajen höjts till högsta hotgraden Akut hotad och slätrockan nu anses vara Nationellt utdöd. Ål och torsk är fortfarande listade som Akut hotade, men medan ålen fortsätter att minska har torsken haft en positiv utveckling i Östersjön.

För några av arterna, till exempel laken, är orsakerna till nedgången oklar, men för de flesta andra arterna anses huvudanledningen vara för högt fisketryck, framförallt via trålning, men också vandringshinder, framförallt i form av vattenkraftverk.

Internationellt är det huvudsakligen sötvattensfiskar som riskerar att dö ut, men här i Sverige är det generellt sett de arter som åtminstone delvis lever i havet eller i bräckvatten som haft sämst utveckling.

Länkar:

Artdatabankens sammanfattning av rödlistan 2010

Kommentera

Du måste vara inloggad för att kommentera.